De senaste åren har jag bara låtit min intuition styra mitt arbete med mina bilder. När man valt den processen är det bara att föja med och låta sig fångas av detta vad tiden gör med ens uttryck, utan att man tar ett medvetet beslut i någon speciell riktning. När jag arbetade med grafik låg det mer (för mig i vart fall) i sakens natur att planera min bild från början, sen skulle bara själva bilden etsas, skäras etc. Efter några år blev det arbetssättet för tråkigt och jag började måla istället. Det har jag fortsatt med sedan dess.

Har just passerat 30 år som verksam konstnär. När jag summerar och tittar tillbaka, ser jag tydligt hur bilderna ständigt förändras i uttryck med tiden. Från en tid med nästan konkretistiskt bildspråk till ett mycket mer organiskt formspråk. Det är roligt att ha hållt på såpass länge så att man får se detta.

 

Jag har en grundförhoppning i mig (det vore ju för jävligt annars att ha ägnat mer än halva sitt liv åt konst) att konstnärligt arbete är fundamentalt för oss människor och att det är viktigt att vårda denna lust man fått.

 

Jan Dahlqvist, Göteborg, september, 2012

 

 

Nedanstående texter har jag haft länge på min hemsida, men när jag läser dom igen tycker jag fortfarande att de är bra och vill därför inte ta bort dom, så håll tillgodo...

 

 

I TV- programmet Centrum 9909, säger konstnären Per Kirkeby, (om måleri, som han menar är "så dumt egentligen, bara lite pigment i linolja", men som han anser ändå är basen i allt hans skapande, arkitektur, film, skulptur m.m)

 

-"Problemet är att många konstnärer angripits...... Många konstnärer kan ju inte måla ett penseldrag utan att skriva en artikel om det - oftast mer intressant än penseldraget. Tron på att man kan göra "en dum sak" som inte går att legitimera intellektuellt är det som utmärker en bra konstnär."

 

TEXTER I URVAL

 

Ur Wassily Kandinskys "Om det andliga i konsten"

(utkom första gången december 1911. På svenska utgavs den 1970 av Konstakademien)

 

"Varje konstverk föds ur sin tid. Ofta är verket våra känslors föderska. Så frambringar varje kulturperiod en egen konst som aldrig kan upprepas. Ansträngningen att väcka det fögångnas konstnärliga principer till liv har på sin höjd till följd att döda verk sätts till världen. - Vi kommer aldrig att kunna känna och uppleva som forntidens greker. Och av det skälet kommer heller inga av våra fösök att tillämpa de grekiska principerna - inom skulpturen till exempel - att leda till något mer än en yttre, formell likhet. Sådana verk föblir själlösa för alla tider".

 

"Vart vänds detta liv ? Vart riktar sig konstnärsjälens rop i skapandets ögonblick ? Vad vill detta rop förkunna ? – "Att sända ljus i människohjärtats djup - det är konstnärens kall", säger Schumann. –"En målare är en människa som kan teckna och måla allt", säger Tolstoj. Tänker vi på den nyss beskrivna utställningen tvingas vi onekligen välja den sista av dessa två definitioner av det konstnärliga kallet. Med större eller mindre färdighet, virtuositet eller brio har en rad föremål manats fram på duken. Tillsammans framstår de som bättre eller sämre "måleri". Helhetens harmonisering är den väg som leder till Konsten !

Av kalla blickar och likgiltiga sinnen beskådas verket. Kännarna beundrar "skickligheten" (ungefär som man beundrar en lindansare), de njuter av "måleriet" (ungefär som man njuter av en bakelse). Hungriga själar går hungriga därifrån. Massan rusar snabbt genom salarna och menar att målningarna är "fina" eller "enastående". Den människa som kunde haft något att säga en annan människa sade ingenting, och den som kunde ha hört hörde ingenting. Detta konstens tillstånd kallas l´art pour l´art.

 

Detta förintande av den inre värld av klanger som är färgens liv, detta förslösande av konstnärens kraft, ut i en fullständig tomhet - detta är "konsten för konstens egen skull". Konstnären söker sig materiell kompensation för sin skicklighet, sin infallsrikedom och sin sensibilitet. Hans mål blir att tillfredsställa ärelystnaden och habegäret. I stället för att fördjupa sitt arbete i gemenskap börjar konstnärerna slåss om fördelarna. Man beklagar sig över den stora konkurrensen och överproduktionen. Hat, partigängaranda, kotteriväsen, avund och intriger följer denna meningslösa materialistiska konst i spåren. Däst vänder sig publiken bort från varje konstnär som har ett högre mål för ögonen, och som därför vägrar att se sitt livs mening i en meningslös konst".

 

"När religion, vetenskap och moral skakas i sina grundvalar, och de yttre stöden hotar att ge vika, då vänder människan bort sin blick från de yttre tingen för att skåda in mot sig själv. Ltteratur, musik, konst är de första känsliga områden som låter denna andliga omvälvning framstå som en realitet. Där avspeglas genast samtidens dystra gestalt, och där anas det oerhörda - detta som först bara kan uppfattas som en punkt av de få, och av de flesta inte uppfattas alls".

 

 

William Shakespeare

"En man som inte har musik i sig, Som inte rörs av ljuva toners endräkt, Är böjd för svek, förräderi och rån, Hans tankars färd är trögare än natten, Hans känslor mörkare än Erebos - Tro ej sådan. Lyssna till musiken !"

 

 

Ur föredrag av Paul Klee

"Något gemensamt område bör vi väl kunna finna, där konstnären och publiken kan mötas och där konstnären inte enbart är en utanförstående som går sin egen väg. Utan också en varelse, som likt er själva, otillfrågad förts in i denna mångskiftande värld, där han,som ni, på gott och ont, måste finna sig tillrätta. En varelse, som endast skiljer sig från er i det att han, med sin speciella begåvning försöker handskas med den brokiga tillvaron, och som därmed till och från kan vara lyckligare än den som inte kan bearbeta den i en skapande process. Denna blygsamma fördel bör inte missunnas konstnärerna. I många andra avseenden har de det besvärligare än de flesta".

 

 

Milan Kundera ur essän "Romanen och Europa"

"Ordet kitsch står för den inställning den har som vill behaga till varje pris och och så många som möjligt.

För att behaga gäller det att bekräfta vad alla vill höra, att stå i floskelns tjänst. Kitschen är är floskelns dumhet översatt till skönheten och känslans språk. Den får oss att fälla ömma tårar över oss själva, över de plattheter vi tänker och känner. Mot bakgrund av det tvingande påbudet att behaga och på så sätt uppmärksammas av så många som möjligt, sammanfaller den massmediala estetiken oundvikligen med kitschens; och ju mera våra liv lindas in i och fylls av massmedier, desto mer blir kitschen vår dagliga estetik och moral.

 

Ezra Pound om det omoraliska i dålig konst:

"Dålig konst är inexakt konst. Det är konst som ger falska beskrivningar. Om en vetenskapsman ger en oriktig beskrivning av ett prov, med avsikt eller oaktsamhet, anser vi honom vara antingen en brottsling eller en dålig vetenskapsman, eftersom hans brott är så avskyvärt, och han får det straff och det förakt han förtjänar. Om han förfalskar journalerna på ett barnbördshus för att få kvarstå i tjänst och få högre lön lön och befodran av stadsstyrelsen, kan han undgå upptäckt. Om han vägrar att förfalska journalerna kan han förlora ekonomiskt, och i båda fallen kan hans falskhet eller karaktärsfasthet förbli okänd och obeaktad utom av ett litet fåtal människor. Ändå behöver man inte diskutera hans fall.

 

Lekmannen kan i och med att han hör talas om saken avgöra om läkaren är värd klander eller beröm. Om en konstnär förfalskar sin beskrivning av människan, av sig själv, av sin dröm om fulländningen, av sitt ideal i det ena, det andra eller det tredje avseendet, av Gud, (om Gud finns), av livskraften, av sin uppfattning av gott och ont, ( om gott och ont finns), av den kraft som gör att han tror på eller misstror det ena, det andra eller det tredje, av intensiteten i sitt lidande eller i sin glädje - om konstnären förfalskar sina beskrivningar av dessa saker eller av någon annan sak för att anpassa sig och acceptera en rådande smak, en härskarens önskemål, en förutfattad etisk åskådnings bekväma regler, då ljuger konstnären. Om han ljuger i medveten avsikt att ljuga, om han ljuger av obetänsamhet, av lättja, av rädsla, av oaktsamhet, sak samma vilket, så ljuger han icke desto mindre och bör bestraffas och föraktas i proportion till hur allvarligt hans brott är. Hans brott är av samma art som läkarens, och enligt sin sällning och graden av lögnaktighet är han ansvarig för framtida problem och framtida vanföreställningar"

 

Pounds text kan säkert uppfattas som både högtravande och mästrande, men den måste ses i ljuset av att den är skriven år 1913 och att formuleringarna om brott och straff även av Pound är att uppfatta som bildliga. Tar man honom på orden borde ju uppenbarligen större delen av de ansvariga för dagens svensa film- och TV-utbud sitta bakom galler.

 

Ur boken "Bildstorm" av Torsten Ekbom

"Samtiden skapar ett visst seende, inte många har kraft att göra sig fria från det" Erik Saties ord: "Att hävda att det finns en Sanning i konsten förfaller mig lika egendomligt, lika förbryllande som om jag hörde någon förkunna att det fanns en Lokomotivsanning, en Hussanning, en Flygplanssanning, en Kejsarsanning, en Tiggarsanning osv, och ingen skulle drömma om - åtminstone inte offentligt - att lägga fram en sådan princip (av blygsamhet kanske, eller av enkelt sunt förnuft) för man får inte förväxla en "typ" - hur äkta och verklig den än förefaller - med Sanningen....."